Artikeln heter “Captured in Time: Friendship and Aging” och är skriven av både Hauerwas och Yordy. Den handlar om vad vänskap är, de äldre kan lära de yngre hur man åldras och de yngre kan lära de äldre hur de är viktiga och inte kan dra sig ur en gemenskap med andra.
Yordy, tror jag, talar om hur man ofta ser den äldre som ganska ensam. Detta är ett resultat av den autonoma idealet som finns i vårt senmoderna ssamhälle. I ålderdom inser man det man borde inse redan som yngre att vi behöver varandra och att vara stark ensam är en illusion.
Han talar även om att vänskap handlar om att vara inte så värst mycket om att göra. Detta är äldre bra på då deras kroppar inte längre producera i samhällets ögon som t.ex. att köra bil eller jobba. Detta tycker, Hauerwas tror jag, är bra i vårt senmoderna samhälle. Allting handlar inte om effektivitet och att producera.
Jag tror det är Hauerwas som skrivit den del som handlar om vad kristen vänskap är. Augustinus säger att man även måste vara vän med sig själv. Man måste i vänskapsförhållande, till en själv likt med andra högakta den andra, gilla att spendera tid med den, dela sorger och glädjeämnen, samt lägga den andras välbefinnande i fokus för vänskapen. Genom vänskap med människor har man också en vänskap med Gud. I en vänskapsrelation är något man blir den man är skapad att vara. Målet för vänskap är att värna om den goda karaktären i en vän. Det vill säga att förädla kristna dygder. Vänskap är också förstås viktigt i sig.
En annan sak som tas upp i artikeln är minnen. Som äldre verkar det som det enda man har kvar av det förflutna är minnen. Man kanske inte känner igen sin kropp och har mistat dem man älskar eller varit vänner med. Det gör minnena desto mer plågsamma eller ledsamma. Den kristna gemenskapen lever på minnen och har ett system där de äldre och visa skall lära de yngre. Dessutom får de äldre inte glömma sitt ansvar i den kristna gemenskapen. De kan inte tänka att de kan bara kan vara för sig själva nu när de blivit gamla. De måste ta del av gemenskapen. Genom att ha vänskapsband över generationer lär sig de yngre att åldrandet och döden inte är en fiende utan en naturlig del av att vara kristen.
Jag önskar att man i kyrkan skulle sluta med att separera människor i olika grupper. Nästan alla grupper i min församling är definierade av ålder. Enbart gudstjänsten är öppen för alla människor alla åldrar. Tänk om man kunde mixa mer på kyrkkaffet?
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti