Hauerwas anser att alla problem började med tält. Där han växte upp var tälten till för att evangelisera och kyrkorna för att tillbe, samt ha gudstjänst i. Han är arg på att metodister och mittfåran av kyrkor i U.S.A. som är mer oroliga över att få mer medlemmar än att tillbe Gud på rätt sätt, genom liturgi och nattvard. Gudstjänst handlar inte om min erfarenhet av Gud utan att om att Gud är värd att tillbes rätt och värdigt.
Hauerwas låter som om han var anti-förnyelse och allt världens myspys i kyrkan. Han tycker inte att kyrkans skall ”sänka tröskeln” för att få människor att strömma in i den utan vara som den varit, ett ställe där Gud dyrkas.
Gudstjänst handlar om vana i liturgi, inte om att bli räddad. Det är värt noll att man blivit frälst om man inte går till kyrkan söndag efter söndag. Att inte människor går i kyrkan är orsaken till det moraliska förfallet i vårt samhälle. Inte bristen på etik.
Hauerwas ger en släng också till dem som inte anser det viktigt att fira nattvard. Den slängen tror jag går till frikyrkor, typ metodisterna. Genom att fira nattvard frigörs vid från falska gudar som binder våra liv.
Enligt Wesley är att kristen tillbedjan att evangelisera, att tillbe är att omvända. I tillbedjan märker vi att synd inte är något vi gör utan att vi är bundna av en kraft som håller oss fångna. Evangeliet som förkunnas är att Gud befriat oss från synd. Därför skall vi tillbe och ära Gud, framom allt annat tjafs. Hauerwas anser att fira gudstjänst är att evangelisera. Tälten behövs inte mer.
Hauerwas talar om att vi skall bli heliga och det blir vi genom att vi förstår att vi är befriade från synd så att vi kan värdigt ära Gud.
Jag tycker detta med vana låter bra. För jag tror att frälsningens rus dör ganska snabbt. Frälsningen och Gudsförhållandet är inte heller baserat på känslor. Kanske vana är det rätta ordet. Vanan att göra något för att man inte kan låta bli, tills den blir en vana man inte kan leva utan.
Ett liv i tillbedjan som formar människan kan inte separeras från ett moraliskt gott liv som formar oss. Hmmm...was ist dass? Kanske det är det som sker i det fördolda. Människan formas inte genom frälsningen utan genom att utsättas för predikan och för ljuset från Kristus som gör en medveten om gemenskapen med andra människor. Eller kanske det nu bara handlar om att vi inte kan gå i gudstjänst och direkt efter det råna en bank och ändå ange oss vara goda kristna genom att förklara att vi går i kyrkan.
Detta inlägg blev rysligt fragmenterat.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti