I intervjun diskuterar Milbank och Hauerwas med anledning av publiceringen av Hauerwas autobiografi ”Hannah’s Child”. Han berättar om hans berättelse om hur han som var en son av arbetare blev teolog. Intervjun var intressant på sina ställen. Speciellt gillade jag mannen (i min auditiva värld) som knäppte med sin penna under vissa perioder av intervjun.
Hauerwas berättar hur han inte ville skriva en autobiografi för han tänker sig att skriva en autobiografi är en övning i narcissism. Men han var narcissistisk nog för att göra det som han blivit tillfrågad att göra. Han berättar hur hans liv hade formats av vänskap och hur dessa vänskaper format honom till den han är, vare sig det var vänner som lärt honom filosofi eller arbetskompisar som ser på världen på ett annat sätt. Han berättade också om hur han då han blev teolog steg in i värld som hans föräldrar inte förstår. För Hauerwas är inte Gud något lättförståeligt/naturligt, som för hans fru, han är av naturen god, hans fru är av naturen kristen. Han tycker att det inte är bra att vara av naturen/naturligt något, han tycker att man skall läras genom vana att bli något. Det är sådana uttalande som den auktoritetsälskande människa jag är gillar.
Hauerwas och Milbank diskuterar om deras tro och om förhållandet till det katolska och varför de inte vill vara katoliker. Tror att de är inne på samma spår då de säger att det är så individualistiskt. Trots att Milbank tycker att Church of England, den anglikanska kyrkan, är ganska katolsk i sig, eller i alla fall en regional form av katolicism.
Varför är inte världen intresserad av liberal teologi frågar Bretherton? Tydligen är det något fel på liberal teologi. Milbank tycker att teologin skall vara trogen sig själv och göra återkomst i det allmänna rummet istället för att vara något av naturalism och religionsfilosofi som det är idag dominerar där. Vaclav Havel sade att en ateistisk värld är en farlig värld, vilket jag håller med om. Hauerwas gillar inte ordet allmänna eller offentliga rummet. Hauerwas förstår inte att det finns teologi som inte skulle vara tilldragande för varje människa. Om det inte är det så är det inte teologi.
Milbank och Hauerwas skriver teologi på olika sätt anser Hauerwas. Milbank göra stora historiska svep och vill helst vinna i vad jag förstår i den teologiska diskussionen då han skriver. Hauerwas vill enbart överleva och skriva utgående från den praktiska församlingsgemenskapen och fundera teologiskt vad t.ex. lust innebär för människan i dag. Det är så sant, om man inte fäster orden och teologin i det konkreta så har det ingen betydelse, det blir bara ord. Over and out from the Sleeping Eagle.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti