Jag tycker om andra Moseboken för dess narrativa egenskap, läsaren av Bibeln får följa med Moses liv på ett relativt enkelt sätt. Jag gillar även andra Moseboken för att jag tycker det är en stor, enligt mig, berättelse om hur Gud för sitt folk i frihet ur fångenskap. Never mind att det handlar om judarna, deras förbund med Gud o.s.v. Då jag läser andra Moseboken räknar jag mig själv in bland det judiska folket och att andra Moseboken även får gälla mig och de fångenskaper jag bygger upp för mig själv idag.
Då vi läste andra Moseboken på den andra lektionen för kursen politisk teologi så blir ju vinklingen en annan. Jag har inte talat om civil olydnad gällande de hebreiska barnmorskornas förfarande genom att låta de israeliska barnen födas istället för att döda dem som farao ville. Då jag läst texten tidigare har jag bara funderat på att jag tycker att det vad de gjorde var modigt och att jag inte knappast vågat göra på samma sätt i en rädsla av att inte förfara som man borde som ”god medborgare”. Det har föranlett mig att fundera på min syn på auktoritet. Gud uppmanar Moses och Aron att visa lydnad för överheten trots att överheten inte anser att de är mycket värda. Dessutom förstockar Han faraos hjärta. Jag tycker det är ologiskt agerat av Gud och liksom lite att lägga alla oddsen mot Moses och hans vilja att tåga ut ur Egypten och inte ge farao en chans att visa barmhärtighet mot israelerna. Varför var det viktigt för Gud att de skulle visa lydnad för överheten dvs. farao?
Min första tanke är att det blir farligt att inte lyda överheten, utan Gud, då det gäller politik. Jag ser framför mig terrorister och USAs krig mot terroristerna. Men å andra sidan skulle inte judar ha överlevt andra världskriget om inte människor gömt undan dem, människor kunde inte söka kyrkoasyl om kyrkorna skulle lyda överheten (nog för att jag förstått att det är någon halvylleöverenskommelse mellan kyrkan och staten att detta är okej, för en tid) och vad skulle hända om Sannfinländarna skulle vinna valet och alla immigranter skulle slaktas i Finland. Skulle jag hjälpa dem fly eller skulle jag rädd låta det hända utan att lyfta ett finger bara för att inte visa civil olydnad?
En annan aspekt av civil olydnad är, tycker jag, att civil olydnad inte behöver enbart vara något olagligt utan kanske det kan innebära att säga otrevliga sanningar, lyfta upp obekväma samtalsämnen, leva annorlunda än majoriteten. Att vara lite jobbig i andras ögon.
Min fråga kvarstår, varför visade inte Moses och Aron civil olydnad och bara sprang iväg med alla israelerna? Och Gud skulle ha hjälpt dem. Jag tycker att det skulle ha blivit en mer cool story.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti