Yoder, Yogi Bear, yogurt, yoga, yo-yo, you, Yule tide……lektion III

Jag gillar att läsa bloggar men skulle aldrig börja en egen om jag förstås inte skulle följa i Julie Powells fotspår och göra alla recept i någon kokbok...eller någon tårtmakeribok. Aldrig i hela världen hade jag tänkt att jag skulle blogga o ännu mindre i världen att min första blogg skulle handla om politik.

Den tredje lektionens text av Yoder o Hagmans centrala punkt i sin föreläsning har jag redan komprimerat i föregående blogginläggs rubrik. Kristet ansvar eller varande = politiskt ansvar, intresse och engagemang.

Från den centrala punkten till en annan punkt. På sidan 71 av Yoders text så skriver han att Jesus är vårt föredöme med sitt kors. Han skriver att den troendes kors inte är fullt av olika slags ”lidande, sjukdom eller anspänning som det krävs att vi tar på oss och bär” utan att ”det är den sociala verklighet som det innebär att i en motvillig värld representera den ordning som skall komma”. För att låta Guds rike komma måste man dels kartlägga politiskt eller om man är politiskt bevandrad veta på vilka punkter man fredligt aktivt kan göra motstånd på. Dessutom är det sjukt svårt att leva som god kristen för det betyder att man måste göra saker som åtminstone jag uppfattar som motbjudande. Vad skulle jag som medborgare i mitt Finland kunna göra för att låta Guds rike komma såsom i himmelen så ock på jorden.

En liten lista över tre saker av många saker som kunde vara mina åtgärder för att Guds rike skall komma:

-     jag tycker spurgun är läskiga. Varför har de blivit spurgun och gillar de sin tillvaro? Hur kan jag hjälpa? Samla pengar till rehab? Ligger alkoholdrickandet djupare? Psykologiska orsaker? Finländarnas alkohol(o)vanor? Kartläggning av behov från denna människas synvinkel, kanske hjälpen är mångfacetterad? Men vad om denna spurgu som jag sååååå vill hjälpa inte vill ha min lilla hjälp? Dessutom luktar han/hon illa.

-     jag vill leva mer grönt. Jag borde gå på loppisar o köpa mina kläder eller köpa hållbara kläder, sluta dricka Cokis, börja äta vegetariskt, inte använda plastpåsar, flytta ut på landet med kor och höns och låta bli att använda mig av ”tehotuotantoa” (vad heter det på svenska?) då det gäller exempelvis mejeriprodukter? Det är ju jobbigt att bära med sig kassar och tygpåsar för frukt och dessutom ta med sig burkar för att få produkter satta i dem. Jag orkar inte.

-     varför samlar Teemu Selänne och Paula Koivuniemi pengar för cancersjuka barn? Inte för att det är dåligt men varför samlar man inte också till...forskning om och förebyggandet av mäns våld mot kvinnor i parrelationer, forskning om självmord i Finland och åtgärder för att förebygga dessa, att hela och hjälpa människor i deras vardag med psyksjukdomar som t.ex. depression o.s.v. Vad skall jag göra för att hjälpa samla pengar för tabubelagda ämnen i vårt samhälle? Ordna basar? Biltvätt? Jag kan ju bli stämplad att ha någon psyksjukdom bara för att jag samlar pengar för den. Huuu.

Om det hänger på mig att Guds rike skall komma så tror jag vi får vänta på Messias en god stund till.

Lektion II: Exodus och civil olydnad

Jag tycker om andra Moseboken för dess narrativa egenskap, läsaren av Bibeln får följa med Moses liv på ett relativt enkelt sätt. Jag gillar även andra Moseboken för att jag tycker det är en stor, enligt mig, berättelse om hur Gud för sitt folk i frihet ur fångenskap. Never mind att det handlar om judarna, deras förbund med Gud o.s.v. Då jag läser andra Moseboken räknar jag mig själv in bland det judiska folket och att andra Moseboken även får gälla mig och de fångenskaper jag bygger upp för mig själv idag.

Då vi läste andra Moseboken på den andra lektionen för kursen politisk teologi så blir ju vinklingen en annan. Jag har inte talat om civil olydnad gällande de hebreiska barnmorskornas förfarande genom att låta de israeliska barnen födas istället för att döda dem som farao ville. Då jag läst texten tidigare har jag bara funderat på att jag tycker att det vad de gjorde var modigt och att jag inte knappast vågat göra på samma sätt i en rädsla av att inte förfara som man borde som ”god medborgare”. Det har föranlett mig att fundera på min syn på auktoritet. Gud uppmanar Moses och Aron att visa lydnad för överheten trots att överheten inte anser att de är mycket värda. Dessutom förstockar Han faraos hjärta. Jag tycker det är ologiskt agerat av Gud och liksom lite att lägga alla oddsen mot Moses och hans vilja att tåga ut ur Egypten och inte ge farao en chans att visa barmhärtighet mot israelerna. Varför var det viktigt för Gud att de skulle visa lydnad för överheten dvs. farao?

Min första tanke är att det blir farligt att inte lyda överheten, utan Gud, då det gäller politik. Jag ser framför mig terrorister och USAs krig mot terroristerna. Men å andra sidan skulle inte judar ha överlevt andra världskriget om inte människor gömt undan dem, människor kunde inte söka kyrkoasyl om kyrkorna skulle lyda överheten (nog för att jag förstått att det är någon halvylleöverenskommelse mellan kyrkan och staten att detta är okej, för en tid) och vad skulle hända om Sannfinländarna skulle vinna valet och alla immigranter skulle slaktas i Finland. Skulle jag hjälpa dem fly eller skulle jag rädd låta det hända utan att lyfta ett finger bara för att inte visa civil olydnad?

En annan aspekt av civil olydnad är, tycker jag, att civil olydnad inte behöver enbart vara något olagligt utan kanske det kan innebära att säga otrevliga sanningar, lyfta upp obekväma samtalsämnen, leva annorlunda än majoriteten. Att vara lite jobbig i andras ögon.   

Min fråga kvarstår, varför visade inte Moses och Aron civil olydnad och bara sprang iväg med alla israelerna? Och Gud skulle ha hjälpt dem. Jag tycker att det skulle ha blivit en mer cool story.  

Kristet ansvar = politiskt engagemang

Jag har alltid tyckt att politik är oerhört tråkigt. Röstat på SFP för att mina föräldrar gjort det. Röstat utav plikt. Röstat för att det är min medborgerliga plikt i en demokrati. Mitt "intresse" för politiken har alltså begränsat sig till att lotta ut vilken kvinna jag skall rösta på ur SFP:s led.

Jag har till min stora förskräckelse dock insett de senaste åren att allt handlar om politik. Allt. Jag vill inte bli nunna eller leva mitt liv i ett bombskydd för resten av mitt liv, vilket lett till att jag insett att jag måste bli mer politiskt bevandrad. Suck. Måste fundera på vilket parti som motsvarar mina livsvärderingar då jag väljer, fundera på vänster-mitten -högern, följa med vad som händer inom EU, fundera på hur man i Finland driver politik...och inse som i Yoders text att jag inte kan undgå mitt ansvar. Suck.

Persuasion by Jane Au...eller kursförväntningar av Maria W

Jag har en aning svårt att skriva om mina förväntningar inför kursen då jag redan sett lite av filmen före jag skall skriva sneak peek:en. Kanske kursen handlar om politik o hur religionen påverkar där?, Kristdemokraternas inflytande i Finlands politik idag? Om förhållandet stat och kyrka? Kan man rättfärdiga ett och annat inom politiken i namnet av religion (teokratiska stater)? Är demokrati smart? Varför måste man inte rösta partenligt i etiska frågor i dagens finländsk politik? Idag vet jag bättre. Jag tror att kursen mera handlar om en mera ideologisk och strukturell genomgång av makt, tvång, auktoritet och övertalning i samhället ur teologisk synvinkel eller kanske snarare tvärtom. Se på det kristna kanonet och annat kristet som etik, dogmlära, ecklesiologi etc. genom politiska ögon.

Om denhär kursen är riktigt bra så öppnar det ögonen för något man inte sett förrut, eller kanske sett men inte gett en struktur eller ord för. Awsome.